Portvaktshuset ligger på Södermalm inom fastigheten Barnängen 1. Byggnaden har den kulturhistoriska klassificeringen Blå vilket innebär att dess kulturhistoriska värde motsvarar kraven för byggnadsminne i kulturmiljölagen. Huset har än idag kvar sin 1700-talets karaktär och utgör en betydande del av miljön på Barnängens gård. Fastigheten har varit i stadens ägo sedan början av sekelskiftet 1900 och förvaltas idag av det kommunala fastighetsbolaget AB Stadsholmen. Innan ombyggnaden nyttjades huset av en hyresgäst som bostad och ateljé. Projekteringen inför ombyggnad påbörjades 2013 och alla byggåtgärder var färdiga i slutet av december 2015.Efter ombyggnaden har huset fem lokaler och tre lägenheter.
När projekteringen inför ombyggnad och renovering påbörjades var huset relativt nedgånget och slitet, främst interiört. Stammar och elinstallationer var föråldrade och i stort behov av byte och modernisering. Uppvärmningen var med direktverkande el via radiatorer vilket gav en hög elförbrukning och gjorde det var svårt att få ett komfortabelt inomhusklimat. Exteriört var de putsade fasaderna i behov av ommålning och viss putslagning. Plåttaket hade i delar flagnande färg och snickerier generellt i behov av renovering och ommålning alternativt byte i sin helhet.
Vid den första inventeringen noterades det att flertalet av de murade väggarna hade påbyggnadsväggar i form av läkt, träpanel och ytterst ett tapetserat skivmaterial. För att kvalitetssäkra den fortsatta projekteringen påbörjades en varsam rivning av ej skyddsvärda delar vilket gav en unik möjlighet för arkitekt och ansvarig antikvarie att inventera varje rum och byggnadsdel i minsta detalj inför upprättande av förfrågningsunderlaget. Dold under panel och skivmaterial återfanns delar av gamla tapetlager, profilerade putsade taklister och även golvsocklar. Detta gav oss en fingervisning om vilken årsring som skulle råda i renoveringen och på så sätt bidra till att berätta om husets historia. I praktiken så blev renoveringen i flera delar en restaurering av kulturhistoriskt värdefulla byggnadsdelar och detaljer som legat dolda i mer än ett halvt sekel. Där delar av äldre tapet återfanns pappspändes väggarna för att bevara skikten till framtida generationer. Nya tapeter valdes med de äldre som förebild.
