Det tidigare ambassadörsresidenset i Lima förblev i svensk ägo efter att ambassaden stängts. Hyresgäster blev Rädda Barnen samt det svenska konsulatet. Inför återöppnandet av ambassaden i Lima valde UD att hyra byggnaden av Statens Fastighetsverk och inrätta ett kansli gemensamt för Sverige och Finland. Byggnaden i sig är en villa i spansk kolonialstil från 1938, med tillbyggnad 1940. Arean är drygt 800 kvadratmeter. Huvudbyggnaden är en kvadratisk kropp med en smal flygel som sträcker sig från en av sidorna. Fasaden är rikt men smakfullt dekorerad med putsade detaljer i listverk och pelare. Den ursprungliga planlösningen var avsedd för ett representativt boende. Ambassadernas krav på funktioner och zonering, samt på säkerhet och tillgänglighet krävde stora ingrepp invändigt, och ett par mindre förändringar i fasaden. Byggnadens konstruktion och bärande system var inte helt känd inför byggstarten så anpassningar fick ske vartefter delar kom i dagen. Ett helt nytt ventilationssystem utformades för att störa så lite som möjligt, och lämnades exponerat för att undertak skulle kunna undvikas. Nya golv och dörrar tillverkades med de äldre som förlagor, och många äldre dörrar återanvändes i nya lägen.
